Julvälsignelse o lite annat..

En äldre dam kom fram till mitt bord på Kastlösa Julmarknad söndag. Hon stod nära, bakom henne stod en yngre kvinnlig anhörig. Den yngre försökte att tala damen ifrån att köpa någonting med orden ‘Vad ska du ha det för? – och VAR ska du ha det?’
Jag såg att den äldre, med barnslig förtjusning, hade svårt att få blicken ifrån en liten korg jag hade gjort med julblomma på (virkat i rött/vitt återvunnet och med också begagnat broderi).
Jag sa till den äldre, att nog får man bestämma själv i hög ålder, och 40 kr är ju inte så mycket, korgen är praktisk; man kan ha saker i den.
Den yngre försvann medan jag pratade vidare med den äldre. Damen gav uttryck för sin besvikelse över julmarknaderna; att försäljare kommer från hela landet med sina grejer. Om inte det är lokalt och öländskt, är det inte rätt. Hon tyckte mina öländska brickband var en bra idé. Men det var alltså en liten korg hon köpte + ett av mina julkort skapat av återvunnet papper och -broderi.
Hon tittade på mig över guldglasögonen. Det kändes som att den lilla stunden där mitt i allt stöket, var en fin, liten stund. Bara hon o jag.
När hon gick sa hon: ‘Gud välsigna dig!’ – hon vände sig mot min väninna Maria, som hade kommit dit också, och sa ‘- och dig!’

På en julmarknad kan man uppleva allt möjligt..
Det kräver mod att stå där och erbjuda sina märkliga, hemgjorda saker! Några besökare går i en stor båge runt, förbi och undviker närmast att titta på en. Andra står försiktigt o tittar på avstånd med ett litet leende. Några ska övertalas lite, dom har svårt för att välja – det tar lång tid. Ibland väljer dom ändå att inte köpa något. Andra går direkt fram och ger beröm och köper flera saker, ger pengarna på ett generöst sätt och verkar väldigt nöjda. Vissa tittar och säger att dom inte behöver något, men att det jag gör är väldigt inspirerande! Sånt bär jag också med mig i mitt hjärta.
En dag på en julmarknad kan också börja med att en annan utställare klagar på, att man inte håller sig inom ramarna. Innan man har fått allt på plats – inom ramarna. Sånt stjäler ganska mycket energi.
Jag är inte mycket av ram-människa. Livet är fortfarande en stor jazzimprovisation. Färgrikt/sprakande också. För ram-människor är detta provocerande, ibland löjligt. För en som jag, är det kämpigt att vara i denna världen 🙂

På en julmarknad kan man också träffa ett kärt återseende som säger ‘Förra året köpte jag en av dina VidareVirkat-mattor, den funkar fortfarande jättebra’
<3


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *